Dagen började bajs, tågen strulade och jag kom sent och var skitnervös inför talet. Blev superduperglad över att ha klarat talet och fått så bra respons. Träffade även P, skönt att få träffat honom, behövdes. Nu sitter jag här och mina ben värker som tusan, har blivit ännu värre och oftare nu. Inte nog med att man känner att man vill dö lite över det, har även massa inom skolväg att göra ikv. Ööh p a l l a r inte. NEJ, kötta nu så får det bli som det blir när det inte kan bli som det skulle.