Jag minns för några år sedan när en utav mina bästa vänner klagade på att jag spenderade alldeles för mycket tid med min pojkvän. Jag minns också att det ledde till ett urfånigt bråk för att jag tyckte att hon överreagerade. Men jag förstår henne nu när jag mognat och insett saker och ting. Nu har i princip alla mina nära tjejkompisar en pojkvän. Det är SJÄLVKLART att jag är glad för deras skull och önskar deras förhållanden all lycka. Men det känns som att varje gång jag vill hitta på någonting med dem är de med sina pojkvänner. Det klart man blir lite besviken. Det nyttigaste man ska göra för att få ett förhållande att fungera är att ge varandra tid! Vara ifrån varandra. Då känns det mycket mer speciellt när man träffas igen och man blir inte lika lätt uttråkad. Det klart att jag också vill vara med min pojkvän nästan hela tiden men det känns ändå bra att ge varandra tid för annat. 
Ja jag känner mig ganska övergiven faktiskt.