Vrickad helg? Jaofan. Men nu.. Är jag bara kluven. Känner mig lika vilsen som ett nyfött djur. Kan inte sluta trakkasera mig själv heller, men ska inte whina över internet. Det känns bara så sjukt patetiskt "hej jag mår piss tyck synd om mig". Det är inget jag ber om. Folk tycker bara synd om en, for a while. Men de kan inte tänka på vad de gör mot en när dom sviker. För att sviken av vänner, har jag blivit hela tiden. Lita på ens vänner? Nej, det gör jag inte längre. För vänskap kommer och går. Tydligen. Folk kan inte ta hänsyn till att man har det jobbigt och att man kan vara deprimerad och jobbig. Man tar åt sig det mesta. Men såhär har jag levt i hela mitt liv och jag antar att det inte kommer att förändras. För att inte låta hur pessimistisk som helst, vilket jag egentligen inte är. Att jag är optimistisk är det som hållit mig uppe alla dessa år. Det är synd att man alltid vaknar och inser att det är fake.