Jag är väldigt glad över att jag har ett syskon. Tycker synd om dom som inte har några syskon alls, eller inga syskon hemma. Även om jag och min syster bråkar ofta och blir irriterade på varandra så älskar jag henne över allt annat här på jorden. Fastän hon är fem år yngre än mig, så förstår hon mig bättre än NÅGON annan. Alla gånger hon tröstat mig, alla gånger hon ställt upp för mig, alla gånger hon hehe.. slavat för mig åh.. Man kan verkligen prata om det mesta med henne, hon lyssnar och tycker oftast att jag är knasig. Men vem tycker inte det? Hon är en söt plutt och det är sällan jag visar att jag verkligen bryr mig om henne vilket är dåligt gjort av mig. Inte nog med allt jag gjort mot henne, men brutal mot sina syskon måste man väl vara någon gång? Hur som helst så hoppas jag att hon kan älska mig som jag älskar henne ändå.

TUMMEN UPP TILL MÅNEN OCH TILLBAKA FÖR SYSKON, your one and only true friend for life.