Jag minns för några år sedan när en utav mina bästa vänner klagade på att jag spenderade alldeles för mycket tid med min pojkvän. Jag minns också att det ledde till ett urfånigt bråk för att jag tyckte att hon överreagerade. Men jag förstår henne nu när jag mognat och insett saker och ting. Nu har i princip alla mina nära tjejkompisar en pojkvän. Det är SJÄLVKLART att jag är glad för deras skull och önskar deras förhållanden all lycka. Men det känns som att varje gång jag vill hitta på någonting med dem är de med sina pojkvänner. Det klart man blir lite besviken. Det nyttigaste man ska göra för att få ett förhållande att fungera är att ge varandra tid! Vara ifrån varandra. Då känns det mycket mer speciellt när man träffas igen och man blir inte lika lätt uttråkad. Det klart att jag också vill vara med min pojkvän nästan hela tiden men det känns ändå bra att ge varandra tid för annat. Ja jag känner mig ganska övergiven faktiskt.
Jahapp snart är det 2011! Jag som så många andra tänker göra en liten sammanfattning om det snabbaste året i hela mitt liv.
Januari & Februari
Januari var kall som fan. Trots den mördande kylan som härjade utomhus var jag varm inombords. Jag var kär. Jag fann min pojke, vi två blev ett. Var lite besatt av avatar och följde vampire diaries. Skolan var roligare än någonsin men den var också riktigt stressig.
Mars & April
Varmare. Vita Converse. Priscillas födelsedagsfest. Jag fyllde år. Syster fyllde år firade på disco jag och Alma var dj's. Fotboll. Shopping i malmö. Temavecka arkitektur. Streethockey.
Maj & Juni
Valborg. Marabou passion&chili. Halmstad. Red häst. Siesta. Avslutning. Ängelholm - Strövelstorp med fötterna. Sol. Värme. Mys
Juli & Augusti
Relax. Bosnien, kroatien, tjeckien, tyskland. Borta från Pontus i en månad. Malmöfestivalen. Gymnasiet.
September & Oktober
November & December
Året har ja.. Gått läskigt fort och har jag inte tänkt på det innan så är det solklart för mig nu. Ajdå.
Idag den tolfte december har det gått 365 dagar sen jag träffade Pontus för första gången. Han var här idag och det blev mycket mys och sömn. Är så sjukt lycklig!
Bild från fb
Missförstå mig inte, vi har inte vår ettårsdag idag.
Var med fina Selma igår, det var så längesedan vi träffades sist! Det var i Bosnien någon gång i Juli. Hursomhelst var det mycket trevligt, gick en runda på stan, var hemma hos henne åt glass sen drog vi hem till mig där vi såg spoon-filmerna och Hostel. Det blev mycket prat om gamla minnen från när vi var små. Mycket trevligt var det att få umgås med en gammal vän!
Helt sjukt hur glad jag blev igår, både av att få träffa henne och för en annan sak. På högstadiet var jag mycket osäker, jag stod ut och passade inte in varken med mitt beteende eller utseende. Jag hatade att gå till skolan för där var bara skit. Tjejerna i klassen frös ut mig och så. Dock blev det myycket bättre på kungs men där fanns andra problem och andra jobbiga tjejer i klassen. Jag passade inte in där heller och folk kallade mig f.d emo och sånt. Jag har gått på gymnasiet i snart två månader. Det är skit samma att man måste pendla för att ha valt att plugga i en annan stad, det känns jävligt bra ändå. Det var liksom som att börja om på nytt och som jag skrev i min uppsats, det känns som ett steg närmare vuxenlivet. Varför? Jo för att när du är vuxen får du inte allting levererat på bordet. Hade jag varit kvar i ängelholm hade jag fått dras med samma människor som jag dragits med i hela mitt liv och det hade blivit en vana. Hursomhelst känns det bra nu, jag har ju visserligen förändrats men jag känner mig mycket säkrare som person. Det är ingen som trampar ner mig nu. Det är mest komplimangerna jag fått på den senaste tiden som har fått mig att känna mig såhär bra. Det jag egentligen vill säga är att det lönar sig att vara sig själv och man ska våga sticka ut och vara unik på sitt sätt.
Men när mitt humör är på topp har den en tendens att gå så långt ner som möjligt. Det hände igår så jag är helt slut idag.
Så himla lättroad suttit och lekt i ps i 2-3h.. Klockan är halv två men jag är piggus, lyssnar på Carl Noréns nya låtar, han kör solo nu. Hursomhelst kom jag och tänka på hur jävla(ursäkta) gött det är att våga bjuda på sig själv. Sen jag börjat på gymnasiet, min skola, min klass har jag vågat bjuda på mig själv. Vågar skämma ut mig. Varför ska man bry sig så himla mycket om saker och ting egentligen? Ens utseende och särskilt vad andra tycker om en? Man har sååå mycket roligare när man är sig själv och vågar fjanta runt!
Ja.. Många som vill ha det nu. Märkt att alltför många i min omgivning, speciellt killar har blivit så jävla desperata efter sitt livs kärlek. I mean come on? Dom flesta är i min ålder t.o.m. Chilla förihelvete? Det är typ 2% chans att ni hittar sånt nu. Eller att tro att någonting kommer vara förevigt. Jag brukar vilja se att min pojkvän finns kvar i framtiden, men jag har aldrig sagt att jag varken kommer älska eller vara med honom förevigt. När man säger det eller förlovar sig är det ett löfte, sådana löften är alldeles för mogna för att dom ska hållas av ungdomar? Tycker folket överskattar "att binda sig". När man väl är kär, visst vill man älska den och inte tänka sig någonting annat. Men vissa bör se det från en mer verklighetsbaserad vinkel och vakna upp. Men återigen till det jag började med att så många blivit så himla desperata. Sagt till mina vänner som är sådana att inte tänka på det. Kärlek ska komma spontant, oväntat och man ska bara ta det lugnt och inte vara för seriös. Har man varit tillsammans länge, riktigt länge inte två tre månader utan över ett halvår år typ, då kan man det mer seriöst för då vet man verkligen vad man klarar av. När det gått tre-fyra år, DÅ är det verkligen seriöst helt klart och då är det faktiskt inte konstigt med förlovning. Men dom som förlovar sig nu, 16 års ålder efter 7månader i ett förhållande? Eller småungar vars "hjärta gått i tusen bitar". Ae jag blir rätt äcklad, sluta whina för ni hinner hitta den någon gång.
det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två
Hur grym verkligheten än är, så har jag lärt mig att man måste våga blunda för saker och ting ibland. Ju mer du ser av det dåliga, desto djupare drunknar du i en depression. Jag har varit där men jag har lärt mig av det och gör någonting bra utav det nu. Förr kunde jag inte titta tillbaka för då såg jag allt svart, nu kan jag titta tillbaka och inte se det alls. Jag har så mycket att leva för, så mycket som jag ser framemot. Nu när jag sitter här ensam och lyssnar på uppiggande håkan hellström musik känner jag hur livet är bra. Men man ser ju det man vill se. Så, VILJA SE POSITIVT! Känner verkligen att den bästa pepptalken jag får är från mig själv.. Haha jk, godnatt
Pontus har precis åkt så nu sitter jag här och tänker tillbaka. Jag börjar inse att jag har varit med om en massa saker jag kommer komma ihåg länge. Saker som dessutom förändrat mig väldigt mycket. Började tänka på hur det var från början.. Känslan som forsade genom hela kroppen. Fy vad nervös jag blev. Tänk som det förändrats.. Då vågade jag knappt titta på honom för att jag var för rädd för att bli generad och rodna. Alla gulliga sms som fick mig att bli helt hysterisk, varm i hela kroppen, hjärtat slog så hårt att man kunde höra det och mungiporna var i nacken på mig. Nu kan jag se honom i ögonen och där kan jag vara i en hel evighet och jag kan hålla hans handen och aldrig vilja släppa taget, utan att rodna men tusentals känslor for genom mig på samma gång fortfarande. Allt vi gjort, allt vi sagt och allt som tänkts snurrar runt i mitt huvud där jag sitter och tittar på honom. Samma sak händer när jag tänker på honom med. Det kvittar hur shitty jag än mår, tänker jag på honom kommer jag till en helt annan värld. Det sägs att man aldrig glömmer sin första kyss.. Well, synd att det inte var han men vad som än händer så kommer jag aldrig glömma hur lycklig jag blev med honom vid min sida. The sweetest thing I've ever had, the best thing I'll ever have, the one who makes me believe and the one that I wanna spend the rest of my life with. Ja, kär är bara förnamnet.
Så nu har jag skrivit av mig, film och sömn ja tack!
Rik och kvinnlig, fjortis eller emo.. Nä.. Dom två sista är SANDRA COCO. Men det var roligt att prova på det andra, haha nat. Men aa har man tråkigt så har man. Själv tycker jag att ens klädstil säger väääldigt mycket om en person.
Dom här är jag inte för fem öre.. Men vem är detta i min ålder anyway? Fast det i glaset kan diskuteras..
This is just too sad.. And too young..
Detta har jag redan varit haha och nä.. det var inte jag det med
Satisfried here yeahmen vem vet.. Jag kanske tröttnar?
Stränginstrument.. Damn vad jag vill kunna spela. Gitarr.. Fiol, violin vad som helst. Jag är helt hopplös när det gäller sådana instrument. Helt sjukt att jag lyckades få VG när jag spelade bas jag blev liksom "say whooot?" det var första gånger ever in my life som jag ens rörde en bas typ. Aja jag försöker hitta en väska! Hur svårt kan det egentligen vara, typ alla klädesaffärer säljer väskor. Men jag hittar ingen jag vill ha. Så typiskt mig. Det var precis som när jag letade efter mina röda ballerina skor.. OH gick runt i 54985093405 affärer. Så i år finns dom överallt. Moget. Hört att det är utomhusbio @ tullakrok ikväll. Kanske drar dit, vem vet. Orkar iaf inte sitta hemma och ruttna. Fattar inte ens varför jag fortsätter skriva det är ju inte någon som LÄSER vad jag skriver precis haha. Men ja, jag förväntar mig inte att jag ska bli någon storbloggare.
Vi har en *********** myggor överallt men ingen värme!? Sen förstår jag verkligen inte hur man kan dra till stranden fastän det är under tjugo grader utomhus.. Jag tycker om att sola och bada men det är alldeles för kallt för mig i sverige and that kinda sucks. Det ska vara minst 25grader inte ett enda moln på himlen och ett rent hav som är hyfsat varmt ändå!
Vrickad helg? Jaofan. Men nu.. Är jag bara kluven. Känner mig lika vilsen som ett nyfött djur. Kan inte sluta trakkasera mig själv heller, men ska inte whina över internet. Det känns bara så sjukt patetiskt "hej jag mår piss tyck synd om mig". Det är inget jag ber om. Folk tycker bara synd om en, for a while. Men de kan inte tänka på vad de gör mot en när dom sviker. För att sviken av vänner, har jag blivit hela tiden. Lita på ens vänner? Nej, det gör jag inte längre. För vänskap kommer och går. Tydligen. Folk kan inte ta hänsyn till att man har det jobbigt och att man kan vara deprimerad och jobbig. Man tar åt sig det mesta. Men såhär har jag levt i hela mitt liv och jag antar att det inte kommer att förändras. För att inte låta hur pessimistisk som helst, vilket jag egentligen inte är. Att jag är optimistisk är det som hållit mig uppe alla dessa år. Det är synd att man alltid vaknar och inser att det är fake.
Nej inte är jag duktig på att blogga. Skriver iofs inte för att bli känd heller så det kvittar väl hur ofta jag uppdaterar mig? Det har vart bra på sistone, precis haft ett sjukt chill lov. Det betyder att jag måste göra något speciellt denna helgen. Har faktiskt ingen aning om what to write about. Eller jo, just nu kollar jag Dr.Phil mycket bra men hemskt, incest och andra äckliga män. Hatar dem usch! Och ikväll blir det outsiders, unga mödrar. Det är så himla patetiskt hur vissa aldrig mognar. Jo visst jag tycker faktiskt att man ska ta varje dag som om det vore den sista och att man ska ha riktigt roligt, bara strunta i allt och alla för en stund. Men vissa kan inte ens vara sig själva och måste därför trycka ner andra för att höja sitt självförtroende. Orkar inte er seriöst, är hellre för mig själv då.
Det är det alla hjärtans dag på söndag. Själv tycker jag att folk tar kärleken för givet. Folk som sitter och letar efter kärleken över internet på sidor som match.com? Kom igen! Iofs hittade jag min över internet, eller hitta och hitta.. Vi chatta i 4 år eller något. Haft en crush i honom ett antal gånger *pinsamt. Inget seriöst dock, fortfarande över internet men när jag väl träffade honom i verkligheten så blev det som det blev ändå. Men alla är så fag tycker jag, "älskar dig" hit och dit.. Eller folk som kallar varandra för "älskling". Då menar jag inte vuxna människor, dem förstår jag. De är mer seriösa när det gäller förhållanden. Men de i min ålder t.ex. Vadå älskar? Om man kollar på bilddagboken så räknas det månader och dagar. "Säg grattis", grattis till vadå? Finns dem som är gifta i över 25 år, tror du att de letar efter uppmärksamhet och önskar sig ett grattis? Får damp på sånna! Eller när någon frågar en "hur går det?" hela tiden. Hur ska det gå om man precis blivit tsm? Måste jag uppdatera vår status dag efter dag eller? Men tillbaka till att älska. Hur kan man veta att man älskar någon efter, första dagen? Eller överhuvudtaget. Alla låtsas som att allting är perfekt och att dem älskar varandra redan första veckan, överentusiastiska och blä. Tycker att extrem romantik är.. Äckligt? Det känns så vuxet och jag.. Jag vill inte vara vuxen. Inte än. Så varför inte bara take a chill pill och njuta av livet som tonåring? Istället för att älska hit och dit. Det är iofs ett löfte, vad händer när du tröttnar och gör slut? Men älskade du inte honom/henne? Jag tänker inte säga det förens jag verkligen menar det och är säker på att jag kan stå för det en lång tid framåt. Det är en stor grej att säga att man älskar någon, så ungdomar.. SLIT INTE UT DET. Nej tro inte att jag är för kall nu men just "älsk-grejen" är bara för mycket.
