Helt sjukt hur glad jag blev igår, både av att få träffa henne och för en annan sak. På högstadiet var jag mycket osäker, jag stod ut och passade inte in varken med mitt beteende eller utseende. Jag hatade att gå till skolan för där var bara skit. Tjejerna i klassen frös ut mig och så. Dock blev det myycket bättre på kungs men där fanns andra problem och andra jobbiga tjejer i klassen. Jag passade inte in där heller och folk kallade mig f.d emo och sånt. Jag har gått på gymnasiet i snart två månader. Det är skit samma att man måste pendla för att ha valt att plugga i en annan stad, det känns jävligt bra ändå. Det var liksom som att börja om på nytt och som jag skrev i min uppsats, det känns som ett steg närmare vuxenlivet. Varför? Jo för att när du är vuxen får du inte allting levererat på bordet. Hade jag varit kvar i ängelholm hade jag fått dras med samma människor som jag dragits med i hela mitt liv och det hade blivit en vana. Hursomhelst känns det bra nu, jag har ju visserligen förändrats men jag känner mig mycket säkrare som person. Det är ingen som trampar ner mig nu. Det är mest komplimangerna jag fått på den senaste tiden som har fått mig att känna mig såhär bra. Det jag egentligen vill säga är att det lönar sig att vara sig själv och man ska våga sticka ut och vara unik på sitt sätt.

Men när mitt humör är på topp har den en tendens att gå så långt ner som möjligt. Det hände igår så jag är helt slut idag.