Japp, så sant. Stan är överfylld av uppklädda människor med ett glas i högsta hugg, housemusik som får mitt golv och fönsterrutor att skaka. Egentligen vill jag gå ut och göra de där människorna sällskap, bara för att inte vara den enda som sitter hemma. Men varken alkoholen eller att gå ut med min mensvärk och huvudvärk känns så himla lockande. Sen att jag alltid lyckas se en romansfilm och bli så jävla sentimental när jag saknar min pojkvän känns ju gött, speciellt när han befinner sig på andra sidan europa. Åh livet ibland alltså.