Pontus har precis åkt så nu sitter jag här och tänker tillbaka. Jag börjar inse att jag har varit med om en massa saker jag kommer komma ihåg länge. Saker som dessutom förändrat mig väldigt mycket. Började tänka på hur det var från början.. Känslan som forsade genom hela kroppen. Fy vad nervös jag blev. Tänk som det förändrats.. Då vågade jag knappt titta på honom för att jag var för rädd för att bli generad och rodna. Alla gulliga sms som fick mig att bli helt hysterisk, varm i hela kroppen, hjärtat slog så hårt att man kunde höra det och mungiporna var i nacken på mig. Nu kan jag se honom i ögonen och där kan jag vara i en hel evighet och jag kan hålla hans  handen och aldrig vilja släppa taget, utan att rodna men tusentals känslor for genom mig på samma gång fortfarande. Allt vi gjort, allt vi sagt och allt som tänkts snurrar runt i mitt huvud där jag sitter och tittar på honom. Samma sak händer när jag tänker på honom med. Det kvittar hur shitty jag än mår, tänker jag på honom kommer jag till en helt annan värld. Det sägs att man aldrig glömmer sin första kyss.. Well, synd att det inte var han men vad som än händer så kommer jag aldrig glömma hur lycklig jag blev med honom vid min sida. The sweetest thing I've ever had, the best thing I'll ever have, the one who makes me believe and the one that I wanna spend the rest of my life with.  Ja, kär är bara förnamnet.  



Så nu har jag skrivit av mig, film och sömn ja tack!